Björnjakt
Solen lyste blekt i morgonstunden. Snökristallerna knastrade under tassarna. Hugo sökte. Tyst. Försiktigt.
Så stannade han till. Öronen var på helspänn. Svanse rakt upp.
Pang! Där brakade Hugo iväg! Bort mot sitt byte! En björn! Nu skulle den fångas!
Hugo hugger sitt byte
Nu kanske det bör tilläggas att björnen är cirka 12 cm lång, teddymaterial och troligtvis skall användas som nyckelring. Men vad gör väl det? Man blir lika lycklig för varje byte som fälls!
Hugo bär stolt på sitt byte
Hela vägen genom skogen bar Hugo sitt nedlagda byte. Det är klart att han tappade det ibland. Men så snart jag såg att han inte hade den i munnen längre, frågade jag honom:
– Var är björnen?
Då letade han upp vart han hade tappat den, och sprang vidare med den.
Nu är björnen nytvättad och ligger på tork.
Efter en vild kamp, ligger nu björnen still
På hemvägen mötte vi en fin och trevlig herre som heter TinTin. Det syns ju inte på bilden, men han är faktiskt inte alls så här suddig i verkligeheten!
Här är vår granne TinTin
Ikväll är vi bjudna hem till Robbie! Troligtvis är även hans matte Sophie och husse Calle där också. Det är utlovat räkor! Smarrigt! Förhoppningsvis kommer det bildbevis senare ikväll.
Nu väntar Hugo och jag på husse. En längtan som aldrig tar slut.
Vaaa eeeee husseeeee?!?
Florence
21 januari, 2005 @ 16:12
Kul att se hur Hugo växer och lär sig nya saker, ex vis som när jag träffade honom och matte efter skogspromenaden och han fick visa att han nu också ligger på kommando. Nu är han väl nöjd, såg att husse kommit hem. Så vill jag önska en trevligt kväll – smarrigt med räkor och kul för Hugo att tampas med Robbie.
Kerstin mamma och svärmor
21 januari, 2005 @ 19:42
Man blir så glad när man läser vad Ni har gjort om dagarna. Björnen är jättefin.
Kram från Kerstin