Dimma
Det har hänt så mycket den senaste tiden. Mina nya människor verkar ju vara helt knasiga!
Först bodde de ju superfint, med en enorm trädgård, luftigt och friskt på något som de kallar Landet. Men nu har de istället flyttat in i vad de kallar ”lägenhet”. Men var i finns förbättringen? Skulle det vara att man duschar inomhus? Att de har maskiner till allt; disk, tvätt, tork och ja vem vet vad?
De verkar i alla fall trivas i sin nya koja. Och jag får nog hålla med om att det är helt ok här. Dock lite varmt på golvet. Som tur är kan jag ligga vid ytterdörren och få lite svalka!
Här ligger Dimma och funderar
Nu har Dimma somnat för natten. Så matte Fia får ta över tangentbordet. Dimma är ju inte så gammal än, hon fyllde 7 månader för några dagar sen!
Det är tur att hon har varit hos oss, sen Hugo fick somna in. Det har varit en otroligt jobbig tid med känslostormar man inte riktigt kan beskriva…
I fredags fick vi hem urnan med Hugos aska. Då sköljde gråten över oss som svallvågor igen. Att en liten gul hund kan sätta sådana spår i hjärtat.
Fantastiska lilla Hugo. Det vi är mest ledsna över, är att vi inte kunde hjälpa dig. Det känns så fruktansvärt svidande ont, att vi inte kunde hjälpa dig att må som du borde få må – som en prins!
Vi får försöka tänka på alla underbara stunder vi ändå hade tillsammans. Försöka gå vidare. En dag i sänder…
kerstin
28 januari, 2008 @ 15:43
Kram till Dimma och dina nya människor från kerstin
MorrFarr
28 januari, 2008 @ 19:14
Älskade Fia! Du kämpar! Mamma tänker! Pappa ser! Vi är med dig! Älskar dig. FRIHET att vara just bara Fia!
Anonym
28 januari, 2008 @ 21:56
Kram till Er alla. Och VOFF till nya kojan. Nu hoppas min flock och jag att ni verkligen kommer att trivas med allt. Tessi.
Tessi
11 februari, 2008 @ 00:39
Jag är bortskickad. Mina människor har lämnat bort mig. Jag är hos min riktiga mamma Sally och min syster Elsa. Elsa och jag rök ihop, men Mats kom och styrde upp det hela. Dimma, du skulle sett hur ledsen och förfärad jag var när mina människor bara lämnade mig där. Jag pep. Tessi, som hoppas att vi ses snart igen. Vi kan väl äta Thaimat eller nåt… 😉
Åsa
17 februari, 2008 @ 10:08
Dimma, tror nog du kommer att trivas även i lägenhet. Inget fel i det!
Kramar till er alla tre
Åsa & labradorflickorna