Morgonstund
På vardagar går Jocke upp kl. 05.30, medan jag och Hugo sover vidare till den mer humana tiden 9 eller närmare 10. Men inte idag. När Jocke hade pussat oss hejdå, var jag klarvaken! Jag gjorde verkligen mitt bästa för att somna om. Men det var stört omöjligt. Hugo däremot snarkade och sov som man bör göra vid den tiden.
Det var ingen idé att ligga där och sparka mig trött, så jag gick upp. Med morgontrötta ögon tittade Hugo undrande på mig.
Han måste ha varit trött på allvar, för han kom inte ut till köket förrän jag skramlade i disken med hans matskål. Men inte ens då verkade han vakna till. Nä, han gick tillbaka till sovrummet och den varma sängen!
Efter några ensamma timmar inne på kontoret, hörde jag äntligen fyra tassande tassar. Och så kände jag en blöt nos som puffade på min hand. Klockan var 9.10 och nu var Hugo redo för frukost och en ny dag!
Florence
18 januari, 2005 @ 22:26
Visst är det irriterande när det inge går att somna om fast man så gärna vill. Men jag kan tänka mig att du snabbt glömde det när du kände den blöta nosen på din hand. Skönt att få sällskap kan jag förstå.